Det är jag som är Den Nya Sambon
Hej det är Stina. Som Amanda förklarade i förra inlägget är jag hennes framtida reskamrat. Jag är oerhört glad att jag hittade Amanda, dels för att hon verkar vara en hyvens kvinna och en redig vän men också för att båda slipper åka ensamma till andra sidan jorden vilket jag tror kommer vara fett.
Men vem är jag då? Jaa, den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Ibland har svaret varit en blyg och hemmakär 5åring, ibland en förvirrad och svarthårig 15åring som avskytt hela världen så när som på sin bästa vän och ganska länge var svaret en gymnasiestudent som älskade skolan över allt annat och pluggade så in i helvete och la ner åtta timmar per dag på att smöra för lärarna. Men inget av ovanstående stämmer in på mig just nu, nu är jag en 19årig förskolevikarie som älskar keso och peppar som saaatan inför Euca (min egen förkortning för Ecuador)
Vad behöver ni mer veta. Är som sagt från Umeå. Okej, nu ljög jag, jag bor tre mil utanför Umeå i en gudsförgäten håla som kallas Vännäsby. Googla det ni!
När jag inte mejlar Amanda eller googlar sköldpaddor jobbar jag som sagt som vikarie på olika dagis. Jag trivs hur bra som helst, tänk att få betalt för att rita, leka och kramas med gulliga (och snoriga och smutsiga) barn! Sen älskar barnen mig eftersom jag sällan vet vad de inte får göra vilket leder till att de får gå helt crazy-bananas i min närhet.
Jag har en familj. Och en katt. Familjen är mamma, pappa, storebror, jag, lillasyster. Katten är grå och halvt döv och älskar mig. Ibland när jag är arbetslös och han ligger i min säng kliver han upp samtidigt som mig och väntar utanför toaletten tills jag är klar och sen går vi ner och äter frukost tillsammans. Obs, olika tallrikar och olika mat.
Om ni undrar något annat, t ex vad jag har för planer för livet, hur många kor jag har och vilken färg, vilken min favoritblomma är eller vad jag är mest rädd för inför ecuaresan så är det bara att fråga. Om ni undrar hur jag ser ut kommer svaret här:
så här glad blir jag när jag tänker på 10 januari.
Puss och kram
ps 1 ser ut som att jag skelar, gör ej det irl.
ps2 tänkte kolla in i kameran, sen var jag tvungen att kolla att jag tryckte på rätt knapp när jag skulle fota.
Men vem är jag då? Jaa, den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Ibland har svaret varit en blyg och hemmakär 5åring, ibland en förvirrad och svarthårig 15åring som avskytt hela världen så när som på sin bästa vän och ganska länge var svaret en gymnasiestudent som älskade skolan över allt annat och pluggade så in i helvete och la ner åtta timmar per dag på att smöra för lärarna. Men inget av ovanstående stämmer in på mig just nu, nu är jag en 19årig förskolevikarie som älskar keso och peppar som saaatan inför Euca (min egen förkortning för Ecuador)
Vad behöver ni mer veta. Är som sagt från Umeå. Okej, nu ljög jag, jag bor tre mil utanför Umeå i en gudsförgäten håla som kallas Vännäsby. Googla det ni!
När jag inte mejlar Amanda eller googlar sköldpaddor jobbar jag som sagt som vikarie på olika dagis. Jag trivs hur bra som helst, tänk att få betalt för att rita, leka och kramas med gulliga (och snoriga och smutsiga) barn! Sen älskar barnen mig eftersom jag sällan vet vad de inte får göra vilket leder till att de får gå helt crazy-bananas i min närhet.
Jag har en familj. Och en katt. Familjen är mamma, pappa, storebror, jag, lillasyster. Katten är grå och halvt döv och älskar mig. Ibland när jag är arbetslös och han ligger i min säng kliver han upp samtidigt som mig och väntar utanför toaletten tills jag är klar och sen går vi ner och äter frukost tillsammans. Obs, olika tallrikar och olika mat.
Om ni undrar något annat, t ex vad jag har för planer för livet, hur många kor jag har och vilken färg, vilken min favoritblomma är eller vad jag är mest rädd för inför ecuaresan så är det bara att fråga. Om ni undrar hur jag ser ut kommer svaret här:
så här glad blir jag när jag tänker på 10 januari.
Puss och kram
ps 1 ser ut som att jag skelar, gör ej det irl.
ps2 tänkte kolla in i kameran, sen var jag tvungen att kolla att jag tryckte på rätt knapp när jag skulle fota.
Kommentarer
Trackback